Är du intresserad av avel & utställning, hoppning eller "bara" sällskap? Detta är saker som du borde fundera på innan du skaffar din första kanin. Ska du hoppa eller ha den som sällskap, ja då kvittar ju öronställning och teckning, men ska du däremot ställa ut och avla rasrent, ja då är det viktigt att tänka på de sakerna. En hermelin med för långa öron blir nollad, likaså en dvärgvädur där öronen är för korta och flygande/dåligt knutna. Alla raser är inte heller godkända i alla päls- färg- eller tecken varianter som det finns.  Likaså är teckning, vikt och färg av stor betydelse i sitt val av kanin.

Hona eller hane?

Jag anser att hanar är lättare att handskas med, och har jämnare temperament. Detta kan visserligen skilja liksom det gör på människor.

Honor kan vara sura i samband med brunst, eller när de har ungar.

Hanar revirkissar högt upp på väggarna, så om du ska ha kaninen inne rekommenderas hona i alla fall.

Inomhus eller utomhus?

Bor man i lägenhet kan man ha kaninen inomhus, en kanin kan bli "rumsren" så att den går i låda och gör sina behov (men eftersom det är helt naturligt för kaninen att släppa kulor som revirmärkning så kan man aldrig få den helt rumsren. Detta är INTE okynne utan som sagt helt naturligt!)

Kaninen behöver inte ha isolerad vinterstuga, om man ger den tillräckligt med bäddmaterial, såsom halm och hö. Buren ska också stå skyddad från direkt stark solljus och vind/regn.

Hur ska buren se ut?

Det finns minimimått för hur stora burarna måste vara:

Självklart uppskattar kaninen om den får större bur än vad som krävs, gärna med saker i att sysselsätta sig med, såsom ett avsågat rör i passande storlek som den kan gömma sig i, grenar att gnaga på, kanske någon boll att buffa på, det är bara fantasin som sätter gränser. Se till att det inte finns vassa kanter som den kan skada sig på.

Burens botten får inte vara av nät, och bottenmaterialet målas gärna med kallasfalt, vilket gör att det håller bättre. Vinterburen ska stå på ben, medan sommarburen kan stå direkt på gräset, med nätbotten så att kaninen kan beta.

Sedan sommaren 2006 är det lag på att kaninen ska ha sitthyllor i buren. Tyvärr har de missat att tala om hur stora sitthyllan ska vara, ett tips är att till honor kan man sätta tak på redlådan och använda den som sitthylla. Sitthyllans ytan får INTE räknas med i den totala burytan.
Själv har jag gjort små bon till honorna med ca 20cm höga sidor bak & på sidorna, taket ca 20*30 cm och i framkanten en lägre kant där ev. ungar som hänger kvar i spenen kan "skalas av". Flera av kaninerna uppskattar sina hyllor mycket, men det finns även individer som aldrig någonsin använder dem...
Svårast var att göra till NZR, där de ska vara högre och större än de andra. Trodde att jag hade gjort för hög till Gerd men hon ligger ofta uppe på sin.
Var beredd också på att de gnager på hyllan om den är rent av trä, så använda bara "säkert" material. 

En kanin tycker om att ha rasthage, och det gör man enkelt genom att köpa kompostgaller och sätta ihop, ju större kanin desto fler sektioner. Men lämna inte kaninen där utan tillsyn, eftersom den kanske kan ta sig ut, eller ännu värre: vilda djur ta sig in och skada/döda din kanin. Passa på att ta en fika, eller läsa en bra bok när du sitter med hagen inom synhåll.

Kaniner som har tillgång till rasthage av denna typ, har ofta bra presentation, då kaniner är nyfikna av naturen och gärna ser sig omkring när de är ute. Flera av våra NZR har förbättrat sin presentation mycket sedan de började vara ute.

Det viktigaste för kaninen är HÖ! Kaninen ska ha en daglig giva av hö, som är av god kvalitet, inte dammar, och så ska det vara grovt, gärna med grenar och löv i, så att kaninens mage får hålla igång som den ska, och så att kaninen kan slipa sina tänder. Man behöver inte ge jättestora mängder hö, "fri tillgång" betyder bara att den ska ha så mycket som den äter dagligen. Det som blir över kommer den bara att bajsa i, bädda i eller liknande. Enklast är att ta en näve hö (hermelin) och väga, ge det och dagen efter tar man ut det som ev. är kvar och väger så ser man hur mycket ens kanin äter. Givetvis så får man öka högivan efter hur stor kanin man har. Äter kaninen upp all hö så kan får man öka givan lite i stället.

Våra kaniner har en dag i veckan då de får endast hö, vatten och ev. en morot.

Vatten ska kaninen ha fri tillgång till, och i detta fallet betyder fri tillgång att det alltid ska finnas rent vatten till den. Om man sedan väljer att ge i flaska eller i skål, ja det är upp till var och en. Nackdelen med flaska är att det på sommaren kan bildas alger i röret, som du inte får bort, kulan kan ramla bort och på vintern kan flaskan frysa sönder.

Det är lättare att hålla en skål ren, även om vattnet fryser så kan kaninen bita på isen, och få i sig vatten. (Du måste kolla vattnet minst två gånger om dagen, och fryser skålen/flaskan så tar du in den, och sätter en annan hos kaninen!)

Till hö & vatten ger man ett pellets som är avsett för kanin, eller har samma näringsinnehåll. Pelletsen får inte vara för fin, eftersom kaninens tänder växer livet ut, och de slipar ner sina tänder när de äter. Det behöver heller inte vara en massa flingor av olika sorter i, eftersom de blandningarna dels är dyrare, och dels mycket fetare så kaninen kan t om bli dålig av det. Man ska inte heller ge för stora mängder kraftfoder/pellets, utan max 0,5dl till en vuxen dvärgvädur i rumstemperatur.

Ja då, du kan ge nästan allt till din kanin. Det viktigaste är att du använder tumregeln till att börja med. Dvs. allt nytt som introduceras ska ges  små mängder till att börja med, i storlek med din tumnagel. Detta gäller även när du börjar att ge färskt gräs på våren. Om kaninen tål det så kan man dubbla givan efter en vecka.

Man kan ge banan, äpplen, morötter, päron, morötter, kålrötter, kokt potatis, vitkål, djupfrysta grönsaker som tinas innan servering. Tänk bara på att kaninen kan inte fisa, så allt som är gasbildande ska ges med stor försiktighet och invänjas under en längre period.

Man ger knäckebröd (grovt) eller torkat bröd, gärna så grovt som möjligt. Man kan ge alla inhemska lövträd, men kaninerna verkar föredra asp, sälg, rönn och fruktträd.

Inte till hankaniner, de gnider in sina doftkörtlar som sitter under hakan, och då blir deras päls kletig och tovig där, samt stenen blir hårig och äcklig.

Honkaniner kan få en av de vita salt/mineralstenarna inhängd i buren några dagar innan de ska föda. Varför? Jo eftersom det kan uppstå lite saltbrist hos henne under själva födseln, och då kan hon få smak för saltet i blodet när hon tvättar sina bebisar och navlar av dem, vilket gör att hon kan äta på barnen.

Hur ska man göra är man ska para sin kanin?

För det första så ska man alltid släppa in honan till hanen, aldrig tvärtom (revirkänslan). Man ska stå och titta när de är tillsammans, dels för att du ser om parning sker, och dels eftersom honan faktiskt kan bita av hanens snopp om hon är sur eller inte i brunst. När du sett en eller ett par parningar (gammalt skrock kanske, men vi brukar försöka att låta dem gå ihop tills vi sett tre parningar) släpper du tillbaka honan till hennes nystädade bur.

Om honan är ovillig att paras så kan man lura igång en brunst genom att sätta henne i en ljust placerad bur där hon genom nät kan sniffa på kaninen bredvid (kan vara en annan hona), och sedan efter 10-15 minuter kan man prova igen.

Testpara aldrig ca 14 dagar efter första parningen! Många gör så, men det är helt onödigt, och eftersom honan bara har en äggstock aktiv åt gången, så kan den andra startas vid testparning, vilket gör att när den ena kullen är 14 dagar så föds den andra. Onödigt hårt och slitsamt på honan! Och hon kan faktiskt bita av snoppen på hanen om hon är dräktig och ovillig till parning (och ändå så rider många hanar mot ansiktet på honorna när de ska paras...)

Har man nu tur så föds det en kull med små nakna bebisar efter 30-33 dygn. Ca en vecka innan beräknad nedkomst ska man ge mer hö/halm att bädda i. Honan plockat också av sig egen päls att bädda med.

När ska man para första gången?

En dvärgkanin får ej vara yngre än 5 månader vid parning, en stor kanin bör vara 7-8 månader. Ingen kaninhona bör paras första gången efter sin första födelsedag.

Vad ska man göra när honan fått sina bebisar?

När honan är klar med födseln så tar du ut henne ur buren, kolla så att ingen unge sitter fast i baken på henne (händer då och då) och sätter henne i en transport bur eller på ett bord, där hon inte ser att du rotar i boet. Gnid gärna dina händer mot hennes mage när du tar ut henne, så att du har hennes doft på händerna. Sedan tar går du igenom boet, räknar ungarna, tar bort ev. döda, eller missbildade. Ibland föds det några med vanlig storlek, och sedan ligger det några som är hälften så stora, deras huvud ser missbildade ut och ögonen ser ut att stå ut (se bilden under), dessa är s k muppar, och kommer inte att klara sig, utan bör tas bort omedelbart. Det är inget fel när du får muppar i kull med dvärgkaniner, utan bara ett bevis på att din kanin bär dvärggen.

På fotot två s k muppar och en vanlig unge av rasen hermelin. Mupparna dog efter någon dag.

En kanin ger sina barn di 1-2 ggr per dag, och då försöker hon att göra det när ingen ser på.

Skulle honan gå bort under de första dagarna efter födseln, så kan du lägga in ungarna till en annan hona som då adopterar dem. Det är inte alltid det fungerar, men det är värt att prova. Hur gör man då? Jo, man tar ut den honan som ska bli deras nya mamma, och sätter henne i en annan bur eller transport låda några minuter, medan du tar de moderlösa bebisarna och gnider noga in dem i den nya mammans bo, med hennes päls, så att de får hennes lukt. Gnid dem bland hennes barn (eller ibland tar jag och gnider dem mot honans buk, då får de garanterat hennes doft!) och lägg dem sedan i boet med de andra ungarna. Släpp tillbaka honan till sin kull och de nya barnen, och iaktta henne, man brukar se ganska snart om det fungerar eller inte.

Är det samma ras och färg på ungarna som blandas, så kan man först märka dem med ett nålstick som tuschas i ett öra, eller nagellack eller tuschpenna i ett öra eller under en tass. Man måste kolla märkningen nästan dagligen och förstärka vid behov.

Jordbruksverkets regler säger att ungen får vara 6 veckor som yngst. Vi kaninuppfödare brukar sätta 7-7½ som absolut yngsta ålder, gärna äldre. Varför? frågar sig då många, och en av anledningarna är att kaninungen är väldigt mottaglig för sjukdomar mm när den lämnar sin familjära miljö och flyttar till ett helt nytt område, med andra "bakterier" mm. Den riskerar att få diarré som kan leda till döden.

Ibland pratar man med kanin-ägare som köpt sin kanin i en djuraffär. Tyvärr är det så att många (obs! absolut inte alla) djuraffärer säljer  kaninungar som är alldeles för unga, och inte "rustade" för livet utan sin mamma och invanda miljö. Du får heller inget faktablad, eller foder med dig när du köper din kanin, utan får betala extra för detta. Jag rekommenderar dig att köpa din unge av en uppfödare som är medlem i SKAF, och som har gått Jordbruksverkets kurs. Fråga om du får komma och titta innan du bestämmer dig, och titta hur kaninerna bor och om de verkar trivas.

Får man något med sig när man köper kanin?

Du ska alltid få en påse med maten kaninen brukar äta, som ska räcka ca 1 vecka (inte kortare). Går kaninen att ställa ut så ska stamtavla medfölja, annars ska härstamningsbevis bifogas. Och så bör du få skötselråd. (I våra härstamningsbevis brukar jag skriva namn, född, göra en stamtavla med föräldrar och far- morföräldrar, skriva anledningen till varför den säljs med härstamningsbevis.)

Kan man ha två kaniner ihop?

Du ska aldrig ha två hanar ihop, de försöker att kastrera varandra, och slåss om revir! Två honor kan gå bra, men det är ingen garanti. Har du två honor som delar bur så bör det vara en större bur så att de har sina små revir i dem, samt att honorna antingen är kullsystrar eller mor/dotter, eller två bebisar som sattes ihop i ung ålder.
Tyvärr har Djurskyddsmyndigheten sagt att de ska bo 2 och 2, vilket är snudd på djurplågeri med kaniner! Skulle du få besök av en djurskyddsinspektör och anmärkning på att kaninerna sitter 1-och-1, så ta genast kontakt med din kaninklubb för hjälp! Det ska finnas en dispens som säger att vi inte behöver ha dem så, på grund av skaderisken.

Däremot kan du ha honor på "lösdrift" under vintern. Det ska så vara honor som är reggade och klara för avel, eftersom de kanske får vita hår eller annat som diskvalificerar dem från utställning i fortsättningen. Deras utrymme ska vara väl tilltaget, en stor hästbox är bra. Strö upp lagom med bottenströ, sätt in vattenskålar på flera ställen runt om i boxen, lägg in hela halmbalar (utan att ta bort balbanden) Ta ett stort rör (typ stupränna) och dela på mitten, är de tillräckligt långa så kan de tjänstgöra som matho där honorna inte behöver inkräkta på varandras utrymme.  Sätt in andra saker de kan sysselsätta sig med också, såsom grenar att gnaga på, rör eller spannar de kan gömma sig i, trälådor de kan gömma sig i eller sitta på osv. Men då ska det vara en stor ytan de har att rumla runt på, och var beredd på slagsmål!

Alla honor ska sättas in i boxen samtidigt, och gruppen måste vara konstant, dvs. det kan hända att du får ta bort någon hona ur gruppen för att den blir mobbad av de andra, men du kan inte sätta in någon ny!

Första dagen brukar de ha fullt upp att undersöka allt som är runtomkring, men under andra dagen brukar deras rangordning göras upp, och då bör du vara där och hålla koll.

Boxen mockas inte under hela vintern, du bara lägger in ny ren halm eller strömaterial på toppen.

Ta bort all mat, och ge enbart hö och vatten under några dagar. 2-3 Groblad dagligen i 10 dagar kan tillföras.

Brännässla: är rik på proteiner, mineralämnen & vitaminer. Urindrivande och ämnesomsättande. Bra till sjuka och kraftlösa kaniner. Kan plockas under sommaren och ges under vintern till de som behöver det.

Gran: Vitaminrik

Groblad: Läkande vid hosta, katarrer i övre luftvägarna, inflammationer i mage och tarmkanaler, och nedsatt immunförsvar. Ges som penicillinkur i 8-10dagar.

Malört: maskemedel och bakteriedödande, ska ges under kort tid och i små mängder, inte till dräktiga honor.

Maskros: Bra vid nedsatt matsmältningsförmåga & förstoppning, kan ge röd urin, vilket är ofarligt men skrämmande om man inte vet om det.

Tall: Vitaminrik, ett bra tillskott på vintern

Pumpa: frön ges som avmaskningskur vid bandmask

Enris: stoppande

Björnbärsblad: ökar aptiten